Oves Blogg

Askersund har fått en film-och teaterscen i Sjöängen
som får beröm av de flesta. Har varit på föreställningar där artister varit smått
lyriska över scenen och huset. Det är väl bara att hoppas på att verksamheten framöver
blir så bra som ansvariga tänkt sig. Att det kommer mycket folk till
arrangemangen. Vårens program bjuder på en stor blandning av musik, teater och
film. Det är bara att önska lycka till. Hur som helst, Askersund var på
1830-talet en mycket bra teaterstad. Det var klent med det scentekniska men det
hindrade inte de resande teatersällskapen från att servera självaste
Shakespeare inför en tacksam publik.

Jag har läst en gammal artikel om en
Hamletföreställning i Askersund som blev lite udda. Teaterbandet kom körande
till stan en förmiddag med ambitionen att spela samma kväll. Någon annan lokal
än en lada fanns inte att tillgå. Kruxet var att tiden inte medgav att bygga
upp en scenestrad och följaktligen kunde man heller inte ordna till den klassiska
falluckan genom vilken Hamlets faders vålnad skulle försvinna. Teaterdirektören slet sitt hår, men då fick
inspicienten en lysande ide. Eftersom det var jordgolv i denna veritabla
teaerlada var det lätt att i ett hörn gräva en grop. Lagom för Hamlets faders
sorti. Det gällde bara att täcka över gropen med ett trälock, som vålnaden i
rätt ögonblick så omärkligt som möjligt kunde sparka undan.

Teaterdirektören var mycket nöjd med det
betydelsefulla scenarrangemanget. Det hade klarats ut med hjälp ett par flinka
spadar. Scenarbetarna hade dock nöjt sig med att gräva en två alnar djup grav.
Den långe skådespelaren uppmärksammade teaterchefen på att gropen inte var nog djup.
Den borde vara tre alnar. Teaterchefen var helt kallsinnig till varningen och
menade att skådespelaren kunde huka sig. Det gällde att inte vara för bekväm på
landsortsteatrar.

Så gick ridån åt sidan och snart var stunden inne
för första aktens dramatiska höjdpunkt. Mötet mellan dansprinsen och hans
faders ande på Kronobergs slottsvallar. Med ihålig stämma avslöjade vålnaden de
välbekanta, ruskiga omständigheter kring sin bortgång. ”Farväl, farväl! Förglöm
mej ej! mässade spöket, medan det skred mot trälocket. Med en lätt knix med
foten förpassades locket åt sidan, och sedan dykningen ner i gropen. Men i nästa stund steg ett vrål upp ur
avgrundens djup. En spottande och svärande vålnad blev åter synlig. Han hade
hävt sig halvvägs upp på kanten av gropen fruktansvärt arg.

Publiken satt slagen av häpnad och särskilt sådana
som kunde sin Shakespeare. Vad hade flugit i vålnaden? Jo saken var den att det
hade regnat duktigt hela eftermiddagen och mycket vatten hade läckt ner i den
ordningsställda avgrunden. Spelet måste gå vidare, en helig regel för
teaterkonstens utövare. Det ansåg åtminstone Hamlet som oförskräckt deklamerade
på: ”Förglömma dig! Nej, arma ande, nej! Så länge detta yra klot har minne”. Vålnaden däremot gav tusan i de klara
scenanvisningarna om att han borde förbliva i avgrundens svavelångor. Trots
direktörens väsande förbannelse ur kulissen ändrade Hamlets fader upp ur gropen
och klafsade över scenen drypande av lervatten. Och aldrig har Shakespeare
inkasserat ett sådant publikjubel som den gången i Askersund

Askersund firar i år sitt 375-årsjubileum
med en rad olika aktiviteter. Det finns en grupp som jobbar med programmet.
Föreningslivet är i högsta grad inblandat för att det ska bli något tryck på
det hela. Sommarbetet verkar fungera bra. Men det har inte alltid varit så
inför stadsjubileer. Som vid 300-årsjubilet. Då blev det bråk om parksoffor och
stämning för ärekränkning.

Inför 300-årsjubileet och festligheterna i
Torgparken, rök nämligen bryggeridisponenten och högermannen Fredrik Nilsson,
ihop med socialdemokraten och brevbäraren Axel Sundström. Bråket gällde hur
sofforna i parken skulle placeras inför jubileet. Sundström ville att sofforna
skulle placeras norr om parken där Centrumhuset finns i dag. Nilsson ville
placera sofforna i parken utefter gatan mot torget. Det hela höll på att urarta
till en politisk kamp mellan socialister och borgerligheten.

Sundströms förslag vann, men det retade
Nilsson till den milda grad att han klistrade på en skylt på en soffa med
texten.”Denna soffa är reserverad för posttjänstemannen Axel Sundström.” Det
var just på den soffan Sundström brukade ta en vilopaus under sina
brevbärarturer. När Sundström upptäckte skylten blev han ursinnig. Han nöjde
sig inte med det, utan tog stämning för ärekränkning på sin antagonist Nilsson.

Domaren, borgmästare Bretzner och två
nämndmän tyckte det hela var mycket pinsamt och att det liknade mera Grönköping
än Askersund. Intensiva medlingsförsök
sattes igång. Vid ett tillfälle samlades också de båda herrarna med respektive
sekonder.

Disponent Fredrik Nilsson bjöd på grogg
och god mat. Det var då inte så underligt att de pågående klasskampsparollerna
upplöstes under kvällen.
Parksoffedramatikens stora frågetecken rätades ut till ett utropstecken.
Det hela slutade med glam och skoj efter ett par groggar. Det blev också
handslag, ryggdunkar och det inte rådde några ideologiska skillnader när det
gällde parksoffornas vara eller inte vara. Dumheter att bråka om några
parksoffor. De var de båda helt eniga om efter kvällen. God mat och några
rejäla groggar kan lösa de flesta problem är kontentan av det hela. Så går det
naturligtvis inte till i dag.

Invigningen av torgbrunnen skedde vid
Askersunds 300-årsjubileum 1943. Det var konstnär Dahlberg som stod för
relieferna på torgbrunnen. Först tänkte kommunen anlita en firma i Västergötland som högg
gravstenar. Men det blev protester mot det förslaget, bland annat av
kulturpersonligheten och redaktören Joel Haugard. Han och många tyckte det var
ett bedrövligt förslag.

Intresset för gamla lyftkranen i Askersunds hamn har
fått ett lyft. Den har plockats bort och ligger nu intill en parkering längre söder
ut i hamnen. Det har fått många askersundare att reagera. Det är en viktig
symbol för tidigare verksamheter i hamnen med sjöfart och järnvägstransporter. Rätt
och slätt industrihistoria.

50-talsbild från Leif Linus samling

Ett lugnande
besked är att den inte ska skrotas. Den ska flyttas längre söder ut för att ge
plats åt dagens turistnäring. Kommen har beställt nya försäljningsbodar som ska
placeras där kranen har stått. Kommunens
strävan är att förlänga hamnstråket och skapa ett sammanhang mellan hamnen,
Södra udden, Borgmästareholmen, Sjöängen och Strandparken. Och då är den gamla
kranen i vägen.

PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

Namnen på gatorna vid kvarteret Verkstaden
ska vara Smedjegränd och Strandparksgatan. Två mycket logiska namn. Föreningen Gamla Askersund har föreslagit
namnet på en av gatorna och det är Smedjegränd eftersom den gatan går förbi
Askersundsverkens gamla smedja. Nuvarande Strandparken upphöjs med ett
gatunamn. Men det finns undantag när det gäller logiken. Som att gamla Loggatan
fått namnet Klockaregatan. Undrar vem som kom på det? Efter gamla Loggatan fanns det logar därav
namnet. Det finns också en barnstuga som döpts till Sundsängen, som inte alls
ligger vid Sundsängen. Det är viktigt när det gäller namndop av gator och
fastigheter att det blir väldokumenterat.
Hur man tänkt. Det kommer att underrätta för framtida kulturintresserade.
Vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara att få fram bakgrunden till
varför gator och fastigheter döpts till det och det namnet en gång i tiden.

Förr i tiden var det ganska
vanligt att döpa gator efter personer som gjort sig kända på ett eller annat
sätt. Med det förkommer allt sälla nu
för tiden att kommuner hedrar kända personer med ett gatunamn. Senast det hände
i Askersund var när konstnärerna Folke Dahlberg och Börje Sandelin hedrades med
gator ute på Hagaområdet. IFK Askersunds förre ordförande Torsten Carlsson, fick
också en gata döpt efter sig på en plats som ligger intill gamla
idrottsplatsen. Frågan är ändå om inte Bandyvägen var ett bättre namn? Det var
ju den sporten som satte Askersunds kommun på kartan över hela Sverige en gång
i tiden.

När det gällde Torstens Carlssons väg ledde namnet till en hård debatt i
stadsfullmäktige i början på 60-talet.

PS! Det finns mer text och bild på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

Bild från tidigt 1900-tal.

Apotekshuset med ett antal
hyresbostäder flyter väl in i torgbilden utmed Sundsbrogatan. Ägare är
Askersundsbostäder. Men på den tomten huset står i dag har det hänt en hel del
genom åren. För cirka 30 år sedan brann
det gamla huset ner till grunden. Då fanns det en blomsterhandel i
butikslokalen. Efter branden tog ett antal år innan den nuvarande fastigheten
byggdes. Området fick också namnet ”brända tomten”. Innan det nya huset
uppfördes gjordes också arkeologiska utgrävningar på tomten. Ödetomten skämde
hela torgbilden. Men det är glömt i dag.

Det gamla huset som lades i
aska var mest känt som Öhrmans järnhandel. Apotek och blomsterhandel i alla
ära, men det är just järnhandeln som de flesta gamla askersundare förknippar
huset med. Dagboksanteckningar som en gammal askersundare gjort och som jag
tagit del av berättar om det hänt mycket i huset vid torget genom åren. Vidare
har konstnär Ingrid Bergsten skrivet om sitt jobb i järnhandeln i sin skrift
”Ljusa glimtar ur tillvaron-en bonnkärring tänker tillbaka”. Ingrid arbetade en
gång tiden som kontorist. Skaffa Ingrid skrift. Intressant läsning.
PS! Mer text och ytterligare bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg

I år är det 100 år sedan
ångaren Per Brahe gick under med man och allt vid inloppet till Hästholmens
hamn på östgötasidan. Tjugotre personer omkom. Ingen hade en chans att ta sig
ut från däck och hytter. Många hade redan krupit till kojs, eftersom en lång sjöresa
väntade. Båten gick mellan Jönköping och Stockholm. Per Brahe hade på kvällen
lämnat hamnen i Gränna där man lastat.

.

Ombord fanns konstnären John
Bauer som var känd över hela Sverige för sina trolska teckningar, men vem var
uppasserskan fröken E.Hagberg från Lerbäck? Det vore intressant att veta. Men
om henne skrevs det inte särskilt många rader, när de båda omkom i en
båtolycka. Det var den natten mellan 19 och 20 november den tragiska olyckan
hände. Trots att det är 100 år sedan olyckan inträffade, så dyker den upp i
diskussionerna när folk pratar sjöfart på Vättern. Och visst var det en ruskig
olycka. En bidragande orsak till att sjökatastrofen fortfarande hålls i folks
minne är att den kände konstnären John Bauer, hans hustru och fyraårige son
fanns med bland de omkomna passagerna. Bauers teckningar lever kvar. Inte minst
i böckerna ” Bland tomtar och troll” med hans mystiska teckningar. Ingen har nog missat teckningarna i
sagoböckerna.

PS! Mer bilder och text finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

Kunde aldrig
drömma om att mitt namn Ove skulle bli så populärt som det blivet de senaste
åren. När filmarna ska ta fram någon udda figur får det namnet bli Ove. Jag tänker
då på den odräglige Ove Sundberg i ”Solsidan”. Såg filmen får några dagar sedan
och Henrik Dorsin tolkning av Ove höll stilen. Till skillnad från mej har han
inga hämningar. I filmen jagade han en lämplig spermadonator! Bara det. Något
jag inte känner till från mitt eget liv. Det har ordnat sig ändå.

Vidare har ”En
man som heter Ove” har blivit en storfilm som dragit fulla hus. Men det var nog
inte bara för namnet utan för ett bra manus och för en fin insats av
huvudrollsinnehavare Rolf Lassgård. Jo, jag har sett den filmen också och i
samband med det fått massor av kommentarer med anledning av namnet. Som ”du har
väl sett filmen eller läst boken”. Fick till och med en bok i present

Enligt
information på datorn finns det 40 personer i Askersund som heter Ove och drygt
31 000 i landet. Namnet finns naturligtvis inte med på topp 100-listan.
Jag känner några som heter Ove. Kan garantera att ingen av oss har tänkt på att
det skulle vara något töntigt namn.

Har fundera på
några gånger hur mina föräldrar kom på just det namnet i början på 40-talet.
Det fanns inga kändisar med det namnet vid den tiden. Ingen stor artist eller
idrottsman. Vi var ju några stycken ungar i familjen så det gällde väl att
hitta på något namn som inte redan var upptaget. Kan nämna att min bror heter
Karlherbert och det bygger på en kompromiss. Morsan vill döpa honom till
Herbert efter bror till henne med samma namn. Farsan tyckte att Karl passade
bättre. Då fick det bli namnet Karlherbert på brorsan keramikern.

Det där med
smeknamn är annars en sak som kan vara lite knepigt. Hade en kompis som hette
Bertil Gustavsson, men som gick under smeknamnet ”Garvis” efter en känd
fotbollspelare. Han reagerade inte själv på sitt riktiga namn. Smeknamnet
”Garvis” var ett gångbart namn bland alla askersundare. Bertil var det nästan
ingen som kände till. Det finns andra exempel smeknamn som blivit helt
vedertaget. Som fotbollsidolen Lennart ”Nacka” Skoglund. Det finns hur många
förklaringar som helst hur Lennart fick sitt smeknamn. Pratade för en tid sedan
med hans bror, Karl-Evert , som bor i Skövde. Han visste hur det låg till. Det
fanns en tredje broder, Georg, som spelade Nacka. Lennart fick följa med honom
till matcherna där han satt och skrek ”Heja Nacka”. Sedan fick han det som
smeknamn. Så lätt är det att få ett smeknamn som följer personen livet ut.

Pressmeddelande från Askersunds
kommun

2018-01-10

Daniel Eriksson
ny scenkonstchef i Askersunds kommun

Askersunds
kommun har anställt Daniel Eriksson som ny chef för scenkonstavdelningen. Han kommer att
tillträda sin nya tjänst i början av april och kommer närmast från jobbet som kultur- och
fritidschef i Lekebergs kommun.

Scenkonstavdelningen i Askersunds
kommun ansvarar för att driva verksamheten inom scenkonstområdet framförallt på
Sjöängen och kommunchefen Madeleine Andersson är glad över att Daniel Eriksson nu rekryterats
som ny chef.

– Daniel har en gedigen bakgrund
inom scenkonstområdet och en bred förankring inom kultursfären i stort. Vi ser fram emot att han
ska fortsätta utveckla scenkonstavdelningen, som ju är en av kommunens nyaste verksamheter,
säger Madeleine Andersson.

Scenkonstavdelningen bildades i
samband med att Sjöängen togs i bruk 2016 och Daniel Eriksson har följt arbetet på avstånd länge.

– När planeringen av Sjöängen
inleddes arbetade jag som utvecklingsledare på Region Örebro län och jag har hela tiden tyckt att
initiativet att skapa Sjöängen känts så fantastiskt rätt och modigt. Jag tycker att man i Askersund visat väldigt
tydligt vad man vill med sin kommun. Fokus ligger på att använda kultur och scenkonst för att
utveckla Askersund och det går jag verkligen igång på, säger Daniel Eriksson.

Han är i grunden utbildad till
dramapedagog och jobbade i ett antal år på Örebro kulturskola. Därefter har han alltså arbetat inom
Region Örebro län inom kulturområdet, samt som kultur- och fritidschef i

Lekebergs kommun sedan 2015. Vid
sidan av sitt yrkesliv har han även spelat amatörteater och varit aktiv i Riksteaterföreningen i
Örebro, samt i en föräldrakooperativ förskola.

Daniel Eriksson anser att hans
uppdrag framförallt har två centrala delar.

– Dels är ett aktivt kulturliv
ett sätt att göra en kommun mer attraktiv och dels är det ett sätt att påverka folkhälsan på ett
positivt sätt. För att vi ska uppnå detta är det viktigt att arbeta med hur vi
får ett kulturliv som når ut till alla
och det ser jag som min största utmaning som ny scenkonstchef iAskersund, säger Daniel Eriksson.

Daniel Eriksson är 41 år och bor med sambo och tre
barn i Örebro.