Den här bloggen har gått i NA:s papperstidning
söndag den 15 februari. Men som jag brukar skriva är det inte alla som har
papperstidningen, därför får den också gå i min blogg. Med några bilder.
__________________________
Talgoxen är fortfarande kung vid fågelborden, kunde
man läsa i tidningarna efter årets stora fågelräkning. Så även i Askersund.
Närmast i turordningen kom blåmesen. Det är ungefär de fåglar jag känner igen
och förstås också domherren.
Kan redan från början säga att jag inte är någon
stor naturmänniska. Skäms lite för det ibland. Folk tror att jag skojar när jag
säger så. Man måste tycka om att vara i naturen. Fick nog som barn att sitta i
skogen för mycket. Visst kan jag tycka det är vackert, men jag behöver inte
vara där. Det är så många andra som älskar skog och mark.
Ofta skriver folk i äktenskapsannonser att de tycker
om ”långa skogspromenader” som en stor fördel. Och lockbete. Inte för
annonserna är aktuella för mej, men jag tycker tvärtom. Det skulle skrämma. Nöjer
med att titta på ”Mitt i naturen” på TV, med vacker natur och många fina djur sittande
i sköna soffan.
När det gäller fåglar tycker jag absolut att de är
trevliga att titta på trots min okunskap. Vår katt Alice och jag brukar kolla
genom fönstret på fåglarna. Till skillnad från henne hackar jag inte tänder när
fåglarna kommer för nära rutan. Förstår att katter har den instinkten
inneboende. Det ser förmodligen gott ut.
Vår katt
Alice älskar att jaga fåglar, något som många blir upprörda över. Sedan vi
flyttade in till en lägenhet i stan är hennes jaktmarker tyvärr mycket begränsade.
Alice tog en duva på gården vid ett tillfälle men blev mycket undrande och
snopen. Hur äter en liten katt en sådan stor fågel? Hon lät den vara också.
En och annan sparv kan väl en katt få mumsa i
sig har jag alltid tyckt. Det finns ju så många. Men det finns också ofta ett
stort antal andra fåglar vid fågelborden, bland annat röda stolta vackra
domherrar, med fruar. Måtte inte katten fånga en sådan vacker fågel har jag tänkt.
Det skulle vara bedrövligt.
Men så slog
det mej helt plötsligt, jag som alltid tyckt att alla ska behandlas lika och
med respekt oavsett kön, hudfärg, nationalitet, yrke och allt vad det nu kan
vara, tog helt plötsligt parti för domherrarna. På bekostnad av sparvarna. Det
kändes inte bra, men jag har tänkt om.
För några år
sedan när vi bodde i eget hus, kom ibland några finkar med en imponerande
kraftig näbb till fågelbordet. Letade i fågelböckerna och fick svaret. Namnet
var stenknäck. Berättade det men någon hörde fel –kanske på flit- att jag hade sagt
benknäck. Det var en gammal fotbollsspelare och just ordet benknäck satt nog i
bakhuvudet. Men det är sådant man får ta om man är osäker som fågelkännare.
