Bloggen har fanns som en krönika i NA:as papperstidning i söndags 29 mars. Men alla har ju inte tidningen så det får också bli en blogg.
————————————-
Under mina drygt 30 år som journalist hann jag med
att sitta av en mängd presskonferenser, samrådsmöten, politiska möten och
informationer. Så här på distans har jag
funderat på hur många sådana tillställningar som gav allmänheten, tidningen och
mej, något tillbaka…
När jag började bevaka politik i Askersund var det
bara kommunstyrelsen och fullmäktige som gällde. Borgmästare Bernhagen gick igenom
ks-handlingarna på sitt rum utan att nästan titta upp. Information till
journalister var ett nödvändigt ont. En del papper lade han direkt åt sidan med
förklaringen att det inte var något att skriva om. Men vi hade alla handlingar och det var just
handlingarna som borgmästaren lade undan som var intressanta. Vid nästa information
undrade han om vi hörde dåligt.
Borgmästaren hade nämligen förklarat vilket som var ointressant.
Efter några år började de flesta politiska nämnder
hålla presskonferenser. I början gick
jag på alla. Det skulle vara så. Efter några år insåg jag att min tid inte
räckte till för alla möten. Det var viktigare att komma ut och intervjua folk
om hur besluten drabbade i vardagen. Negativt eller positivt. Kommunstyrelsen
och fullmäktige fick räcka för mej. Tror inte att jag missade så mycket.
Borgmästare Bernhagen
Vid några politiska informationer hände ofta att publiken
fick ställa frågor. Inte lätt för blyga personer i så stora sammanhang. Hörde talas
om ett möte där det tog lång tid innan den första frågan kom. Och när den
äntligen kom den var lite udda.
-Hade inte du en kusin i Vingåker?
Mitt vardagsupplägg var att besöka rådhuset varje
dag och den ansvarige för koll av handlingar. Gjorde det samtidigt när jag
köpte frukostbröd till oss på redaktionen. Tala om vardagsrutiner. Där kunde
jag sortera det viktigaste direkt. Det fina med de dagliga besöken var att jag
träffade olika personer som visste något. Klart det fanns undantag när det
gällde större ärenden, som krävde mera omfattande information.
I dag kommer allt digital. Och det sköter ansvariga
nämndsekreterare utmärkt. Men visst var det trevligt att också träffa ansvariga
politiker i korridorerna.
Brukar fortfarande gå och lyssna vid fullmäktige.
Och ibland vid något frukostmöte på hotellet. Problemet för mej där är
presentation. De flesta har någon titel att komma med, men det har inte jag.
Lite förargligt. Ibland hålls också så kallade Workshop (grupparbeten) och då
försöker jag hålla mej borta. Så var det på jobbet också. Modernt och fint men
inget för mej.
