Sagers stuga vid ett av stadens mest populära promenadstråk Strandpromenaden är Askersunds äldsta hus. Det finns en tavla vid huset som berättar om historien. Både med bilder och text. När större delen av staden lades i aska vid den fruktansvärda branden 6 juni 1776, klarade sig den lilla stugan vid kanten av Alsens vatten undan lågornas rov.
Sagers stuga i maj 2010
Sagers stuga 1907. Lägg märke till barnen som leker på bergen.
Branden började på bergen ovanför stugan och gick sedan norr in mot staden. Sagers stuga låg skyddad från blåsten och branden. Det enda som hänt med huset till det yttre är byte av tak. Under period var det tegeltak, men en tidigare ägare , Olle Arrenius, såg till att det blev torvtak igen. Som när huset uppfördes.
Under alla år har det varit oklart med om Sagers stuga verkligen var det äldsta huset i Askersund. I Bevarandeplanen från 1993 kan man läsa att ”huset enligt tradition kan vara uppfört före den stora branden”. Förre kanslichefen i Askersund, Alf Cederlind, forskade i gårdens historia under våren 2010 och det visar att byggnaden varit bebodd före branden och efter branden. Beviset på det är material från gamla husförhörslängder och mantalslängder hämtade från olika arkiv.
Det finns olika uppgifter om varför det lilla röda huset kallas för Sagers stuga. En uppgift är att det fanns någon Karlsson från Sagersta strax utanför Askersund som använde huset. Av det kom sedan namnet Sagers stuga. Men det finns också en del andra förslag. Det fanns familjer i Askersund med namnet Sager och några menar att namnet kommer från den släkten.
Sagers stuga användes under en period som ”sommartorp” av askersundare, med grönsaksodlingar och allt. Gården 129 där Sagers stuga finns har bytt ägare ett antal gånger.
Bilden är från 1917
Den förste ägaren enligt husförhörslängder var glasmästaren Nils Bergström, men han var av någon anledning aldrig skriven på gården.
Alf Cederlind, Leif Larsson, och jag själv har tagit fram uppgifterna om Sagers stuga på uppdrag av Bertil och Birgitta Gylling som ägde huset tidigare. Och nuvarande ägaren har fortsatt på den inslagna vägen. Tavlan finns kvar där med lite uppdaterad text. Det är privat kulturgärning för alla som passar där. Det gamla promenadstråket finns kvar, men nu finns ytterligare en väg parallellt med det gamla stråket på en liten en sträcka. Varför vet jag inte….
