Kvällens Nyårsfirande i Askersunds hamn har växt
genom åren. Och festligheterna brukar lockar mycket folk. Det är tal, musik och fyrverkeri. Gunilla
Högberg läser som vanligt Tennysons Nyårsklockan. När det gäller fyrverkeriet
kan det bli sista gången det skjuts upp från Stapelängen nedanför Landskyrkan
så passa på. Det har varit en tradition som ett politiskt parti nu vill ändra
på. Partiet vill ersätta fyrverkeriet med musik –och lasershow, bland annat med
hänsyn till djur som blir rädda. Ja, vi får se vad som händer till nästa år.
Mina journalistminnen från nyårsfirandet i hamnen
handlar annars mycket om kyla och kameror som frös ihop. I början var det också
problem med att höra kyrkklockarna på andra sidan vattnet. Men det är ordnat
nu. Och kamerorna har blivit bättre och vädret mildare.
Mannen bakom nyårsfirandet i Askersund som det ser
ut i dag är köpmannen Stig Åhlin. Han kämpade hårt för att det skulle bli bra
och trivsamt. De första åren kämpade han nästan själv med förberedelserna. Det
skulle tändas marschaller runt hela hamnområdet. En
grannlaga uppgift. Nu finns både kommunen och Rotary med som arrangörer.
Annandag Jul och nyårshelgen i Askersund har för
många alltid varit förknippade med bandy. Det var något visst med det. Både som
åskådare och spelare. Nästan alla lag i föreningen hade seriepremiär just under
dessa helger. Nu finns inte bandy kvar på IFK:s program längre.
Som spelare minns jag en match i Åsbro tidigt på
nyårsdagen. Det var inget bra val varken av speltid eller matchdag. En del hade
firat in det nya året på gamla Statt och kom mer eller mindre direkt till
matchen. Det gällde förstås inte mej väldigt ordentlig som jag är för att nu
vara lite ironisk. Minns faktiskt inte hur det var i mitt fall om jag ska vara
ärlig. Vid hörnslagen då alla var
samlade i målburen luktade det precis inte liniment. Men så går det inte till
nu förstås. Nu lägger sig alla tidigt för att orka med matcherna vad jag hört.
Som åskådare och som sportskrivare har jag också en
del minnen från jul-och nyårsbandyn. Som hemmapremiären mot Karlstads-Göta 1956
i Allsvenskan. Många i föreningen hade kämpat för att få fram spelbar is på
gamla IP. Milväder hade ställt till problem, men spolargänget lyckades få fram
bra is. Det kom 2 600 personer till matchen, som slutade med en 3-1-vinst
till K-Göta. IFK tog bara en poäng det året, genom att spela 2-2 mot ÖSK. Det blev nedflyttning direkt.
