Hjortronvägen 9 på Lustenrust i Askersund. Fortfarande en idyll bland alla mexihus.
Reportaget om Vesta och Sven Olsson gjordes 1977. Då hade staden flyttat ut till paret istället fär tvärtom
Det lilla röda huset med den stora gräsmattan ligger mitt i bostadsområdet. Som det alltid gjort. Även när det drevs lantbruk på åkararna och det var kilometer till närmaste granne.
Vesta och Sven Olssons lilla röda träidyll vid Hjortronvägen på bostadsområdet Lustenrust i Askersund lyser fortfarande upp området. Precis som på makarna Olssons tid. Huset den stora gräsmattan och det röda uthuset bryter verkligen mönstret i mexistenidyllen. Och därmed inte något ont sagt om vit mexisten. Det var populärt i slutet av 70-talet.
För drygt 30 år sedan besökte jag Vesta och Sven för tidningens räkningen. Det handlade om att folk normalt brukar flytta in till städerna, men i makarna Olssons fall flyttade stan ut till Lustenrust. Hjortronvägen var inte ens uppfunnen då. Vesta hade varit bosatt i det lilla röda trähuset i hela sitt liv. Vid mitt besök hade hon fyllt 71. Vestas far drev lantbruk på åkrarna där bostadsområdet Lustenrust växt upp. Olssons hade sålt marken till kommunen några år tidigare än mitt besök. Det lilla röda huset ligger mitt i området. Fortfarande ganska ödsligt när jag gjorde mitt besök den där kalla vinterdagen 1977. Minns kristallklart att det var kallt och snöigt. Och det berodde på att jag cyklade dit från redaktionen inne på Lilla Bergsgatan. Vestas och Svens förmiddagskaffe värmde.
Marken var avsatt för bostadsbyggande, men då inom en ganska avlägsen framtid. Men byggandet kom igång snabbare än beräknat. Kanske något att ta lärdom av för dagens bostadsplanerare
”Vi hade inte räknat med att det skulle bli i vår tid, men det gör inget för våran del. Vi tycker det är trevligt med alla nya villor som växer upp, även om vi själva inte vill bo sådan där moderna hus. För oss är det lite ovant, men man vänjer sig ganska fort med grannar. Nu tycker vi enbart att det är roligt”, förklarade Vesta, för mej och lade till:Vi tycker ändå att vår lilla stuga är minst lika fin som de andra trots att den inte är så ny.
Makarna Olsson var positiva till det mesta, men lite oroliga när det gällde deras privata väg. När makarna sålde marken till kommunen tog de undan en privat väg som gick precis utanför köksfönstret. Anledningen till det var att Vesta var rörelsehindrad sedan ett antal år tillbaka och var tvungen att ha vägen för att komma nära med bilen. Paret hade fått tillstånd att använda vägen ett antal år och sedan söka på nytt. Minns inte hur det gick med vägen, men på något sätt ordnade det säkert upp sig.
I artikeln skrev jag att Olssons stuga var en färgklick i den nya bebyggelsen. Och att de nya grannarna kunde njuta av Olssons gröna trädgård, eftersom deras trädgårdar inte skulle vara uppväxta ännu på många år. I dag är trädgårdarna i grannskapet uppväxta. Men det hindrar inte att makarna Olssons trädgård fortfarande är en fröjd för ögat för de närboende. Släktingar till Vesta och Sven fick ärva huset och de försöker bevara idyllen så gott det går i ett stort villaområde som Lustenrust.
PS! Kommentera gärna.
