Sedan några veckor tillbaka är jag ägare till en vit
strandväska med dragkedja, några fack och runda färgade prickar på utsidan.
Riktig snygg. Inte för jag har någon större användning av den. Brukar ta min
handduk och badbyxor under armen när jag går till baden på Borgmästareholmen eller
Haga. Men som min nu avlidna svärmor alltid sa när hon köpte ett lass
jordgubbar till frysen varje år.” Det är roligt att ha”. Men det var inte så
roligt att ta reda på alla ”gubbar” när hon skulle flytta.
Nu är det inte så att jag sprungit till affären och
köpt en väska om någon tror det. Jag har fått den som present därför att jag ibland
köper några bläckpatroner till min skrivare. Det är det jag vill komma till. En
massa firmor på nätet lockar med olika ”fina” och ”oumbärliga” saker som
presenter eller bonus. I mina gömmor har jag nu både vinglas, ölglas , whiskyglas, filtar , skålar av Littala, miniräknare, ficklampor och nu senast en
badväska. Vidare har jag en hopvikbar matlåda på gång. De stackars försäljarna på telefon är lika
givmilda. Om man köper något förstås. Men just det argumentet kommer några
minuter in på samtalet. Brukar säga att
när det är aktuellt hör jag av mej, precis som när Jehovas Vittnen knackar på
dörren.
Så lite politik. Har följt politikerns framträdanden i
Almedalen i media. Jag har varit där själv några gånger. Ungarna var på läger
och jag kunde träffa gode vännen Rune Jakobsson i samband med talen. Han var
redaktionschef på en gotlandstidning. Vi hade träffats på utbildningar i
Kalmar. Rune ville att jag skulle höra av mej och kanske ta ett sommarjobb på
Gotland. Men det blev inget med sommarjobbet. På uppdrag av Expressen satte han
getingar på talen. Tror det handlade om tre getingar som bästa betyg på talen
Ett enkelt jobb som gav lite pengar till god mat och dryck.
Minns att vi träffade vänsterledaren Lars Werner
utanför murarna. Ett gäng ungdomar fanns också där. Han frågade vilket parti de
höll på. Socialdemokraterna skrek de flesta. ”Ni är som kattungar. Säkert
kommer ni också att få upp ögonen vad det lider”, var Werners kommentar.
Lokalt var jag och lyssnade på det sista
fullmäktigesammanträdet i Askersund innan sommaren. Tyvärr kom det intressanta
efter två timmar och då hade jag några andra åhörare gått hem. Det första timmarna var ett harvande med
informationer av olika slag som mest var ägnat för politikerna i salen. Om jag
hade haft något inflytande hade man vänt på ärendelistan. Det intressanta först,
precis som i ett tidningsreferat ska vara. Hoppas jag levt upp till det i den här krönikan.
