Oves Blogg

Kristinaskolan,
Kristinahemmet, eller Kristinagården som nu är namnet, väcker både roliga och
tråkiga minnen hos folk. I dag handlar det bara om trevliga saker. Den ursprungliga verksamheten med skola för
barn som hade det lite svårt startade i slutet på 1800-talet och lades ned
1979. Sedan har byggnaden använts för
olika ändamål. Under en lång period var det utbildning för vuxna som
gällde. Nu finns det barmverksamhet i en
del av byggnaderna. Den gamla praktfulla
parken har också förändras. Träd har tagits bort och ersatts med
lekutrustning. En del tycker det är bra
medan andra ser det på ett helt annat sätt när det gäller parken. Det är bara
att välja.

Gammal bild på Kristinahemmet. Utbyggnaden skedde 1919. Huset till höger är borta.

Kristinahemmet var en viktig
arbetsplats för Askersund under många år. Inte minst för att det var en stor
kvinnoarbetsplats. Kristinahemmet har haft många namn under årens lopp som
nämnts. Det ena värre än det andra. Det första var Örebro Idiotskola! Under en
period var namnet ”Andesvagskolan”. Den pampiga byggnaden togs i bruk 1905. Arkitekt var Magnus Dahlander, Örebro. Bygget kostade
84 918 kronor. Åren 1919 till 21,
gjordes en tillbyggnad åt väster för en
kostnad av 135 000 kronor.

PS! Mer text och flera bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg

Sedan några år tillbaka har jag blivit mycket bättre
på byggtermer än tidigare. Som exempelvis tvåtum-fyra, tvåtum-tre och för att nu
inte tala om tvåtum-sex. Anledningen till mina förbättra kunskaper är att jag
fotograferat byggen i Askersund under några år. Först det stora skol-och
kulturbygget Sjöängen och nu bostadsrätterna vid Västra Strandparken. Eller om
man inte är så högtidlig, Verkstadstomten.

Ett intressant jobb i en bransch som jag inte följt
från grunden särskilt ofta. Har träffat på massor av trevliga hantverkare som
är villiga att förklara ingående vad de sysslar med. Jag har följt byggprocesser
och tjuvlyssnat på när hygglige byggbasen Magnus vid PEAB pratat med sina
mannar och snappat upp lite av varje när det gäller byggtermer.

Tum-måtten handlar förstås om brädor, plankor och
träreglar, men jag har fortfarande väldigt svårt att se skillnad på storlekar. Och
vilket virke jag skulle ha när det begav sig. Brukade peka på vilken bräda jag
ville ha. Tycker det flesta brädor är ganska lika. Som tur är finns det två trevliga
och hjälpsamma män i Askersund, Göran och Mikael, vid Edlunds, som hjälpte till
så det blev rätt. Sådana butiker med en personlig service ska man vara rädd om.
Men nu var det länge sedan jag behövde
en bräda. Bor sedan några år tillbaka i en
lägenhet och då blir det inte mycket snickrande. Jag ringer vaktmästare Stefan
om det skulle vara något.

På brädgårdar har jag sett att kunderna ofta lyfter
brädorna i luften, blundar med ett öga och kikar med det andra ögat längs
brädan. Tycker det ser lite märkligt ut. Jag har förstått att de vill ha raka
brädor, men jag trodde att alla var raka var när man betalar dyra pengar. Men alla verkar mycket kunniga så det är väl
så det ska vara.

Snart är mitt fotouppdrag klart vid Västra Strandparken
när det gäller PEAB:s bygge av
bostadsrätter vid strandkanten. Lägenheterna ska vara inflyttningsklara i
februari nästa år. Ännu ett bygge har
startat i samma område med en annan byggherre. Nästan alla vill bo vid vattnet
numera.

En av mina bästa egna snickarinsatser skedde under
tvång redan i skolslöjden. Men det blev riktigt bra om jag får säja det själv.
Vi tvingades tillverka en pall under ledning av en allvarlig och petig lärare.
Det här var i början på 50-talet. Pallen håller ännu och används dagligen när
jag sitter och tar på mina skor. Trots allt måste det ha varit en bra lärare.