Oves Blogg

Järnvägskämpen Eric Renstrand i Närkesberg har sänt mej den här bilden med text. Tänk vad man råka ut för. Algeriska hackers på en lokla hemsida.

Snart kommer festivaler och
fester av olika de slag att duga tätt över vårt avlånga land. Det finns snart
inte en plats med självaktningen som inte har en festlighet av något slag under
sommaren. Öl och grillat i tält är viktiga inslagen för att folk ska ha
trevligt. Och så brukar de komma någon artist. Ibland kända och ibland bara kända
genom något TV-såpa. Men hur som helst, då är det sommar i Sverige med semester
och lata dagar.

Själv är jag uppväxt med dåtidens största sommarfest i Sydnärke. Borgmästarholmsfesten
i Askersund. Det kom mellan två och tre
tusen personer under de två
festdagarna. Och då ska man ha i minnet att det inte ens fanns ett lättölstält.
Det var kaffe och bulle som gällde. Men för den skulle var det ingen helnykter
fest. På något vis ordnade delar av publiken ”glädjedrycker” själva. Publiken
forslades över från hamnen ut till holmen med ”vedskutor” som det tog nästan en
halv dag att vända med ute på Alsen. Det var långa köer både dit och hem. Vid något tillfälle blev det
rena kaoset. En av skepparna hade tittat för djup i flaskan och fartyget fick
stanna i Askersunds hamn.

Kumla-Greven på ”holmen”

Nisse Lundstedt i amtörtävlingen på ”holmen”

Ove Thörnqvist på ”´holmen”

Borgmästareholmen var IFK Askersunds första idrottsplats

Arrangörer var IFK Askersund
och som lite mera vuxen var jag inblandad i högsta grad. Alla som spelade eller
var medlemmar i föreningen skulle hjälpa till för att ro det hela i land om man
nu skall vitsa till det hela. Festen hölls alltid den första helgen i juli. På
den tiden var det bara ”holmefesten” som hölls i Sydnärke just den helgen. Det
var meningslöst att ordna andra fester. Så stor var den. Då var alla annan
aktivitet i föreningen också inställd. Alla skulle hjälpa till med
förberedelserna och det var inte så konstigt. IFK levde i stort sett på inkomsterna
från ”holmefesten”. Och då hade IFK periodvis ett allsvenskt som bandylag som kostade lite pengar att hålla i
drift.

Ett problem för IFK var att
få ut el till Borgmästareholmen. Men det ordnade föreningens många elektriker med. Halva
bandylaget var just elektriker. Men det behövdes inte så mycket el, till
skillnad från dagens rockorkestrar.
Förutom gästartister fanns det traditionella inslag som ”Kumla-Greven”
och hans orkester. De spelade på baksidan av serveringspaviljongen. Repertoaren
var begränsad. Några gånger i timmen körde ”greven” , ” den smäktande
slagdängan ”Du svarta zigenare”. På
söndagseftermiddagarna var det amatörtävling med Nisse Björck som ackompanjatör
vid pianot. Därifrån har jag många udda minnen. En gång klev en av IFK:s gamla
storspelare i fotboll, Nisse Lundstedt,
upp på scenen för ett
framträdande. Han var lite eljest kan man säga. Och just den här dagen var han
lite extra upprymd. Först nekades han att framträda. Men till slut släpptes
Nisse fram. Det blev succé, men kanske
inte så mycket för sången utan mera för ”artisteriet”. Han vann inte, men han
vann publikens hjärtan.

Vid ett annat tillfälle
skulle Owe Thörnqvist uppträda från scenen på dansbanan. Ordningsvakterna
kämpade säkert en halvtimme för att få bort publiken från banan. Alla skulle
stå utanför staketet enligt vakterna. Ordning och reda. När sedan Thörnqvist klev
upp på scenen undrade han varför alla stod så långt bort. Kliv upp på dansbanan
så vi får närkontakt var hans besked. Vad vakterna sa hann ingen att uppfatta
innan de försvann.

1974 höll IFK den sista traditionella ”holmefesten”. Året
efter fick festen ställas in för att brygga på holmen var för dålig. 1976
ordnade IFK en midsommarfest på holmen.
Det fanns inga midsommarfester i närheten. Arrangörerna trodde att några
hundra skulle ta sig över med båten. Det kom 1 600 personer! Men
midsommarfesten blev en engångsföreteelse i föreningens historia. I dag hålls
midsommarfester igen i privat regi, men med betydligt blygsammare
publiksiffror. Konkurrens är betydligt hårdare i dag.

Diskussionen om en bro ut
till holmen hade förts under många år men blev till slut en verklighet. Åsbro
GoIF och Askersunds skridskoklubb satsade stort. Både på artister och på en
dansbana med tak. Men det stora arbetet gav inte den behållning som
föreningarna hade räknat med. I dag är det kommunen som ansvarar för holmen och
serveringen är uthyrd till en privatperson. ”Borgmästareholmen –Barnens egen Ö”
står det på skyltarna ut till holmen. Personligen tycker jag det skulle räcka
med Borgmästareholmen som det alltid gjort. Det borde vara allas ö. En grind med låsmöjligheter har också satts upp
vid brofästet i Strandparken och det
ser ju inte särskilt inbjudande ut. Men det kanske är för att båtarna utmed bron ska få vara i fred. Men jag tror inte att en grind hjälper
särskilt mycket mot det…

När bron byggdes trodde alla att det skulle bli invasion ute
på den vackra ön. Men det blev inte riktigt så. De som har verksamheter där får
kämpa för att få ut folk. Kanske var det båtturen ut till holmen som lockade
mera än bron….

OVE DANIELSSON