Du har +1:at detta offentligt. Ångra

Carl Michael Bellman är en av svensk litteraturs största diktare. Han vistades ibland på Tjälvesta säteri, där han av allt att döma trivdes bra. I ett antal dikter har han skrivit och besjungit bygden och människorna där. Tjälvesta säteri ägdes vid den här tiden av major Hans Jakom Schytte. Hans maka Anna Lovisa var född Stierneflycht på Tjälvesta .

En person som var mycket insatt i Bellmans liv och diktning var förre nämnden Sven Jansson i Långetorp, Snavlunda. Han skrev intressanta artiklar om Tjälvesta och Bellman som jag läste noga. Men det är ju några år sedan.

I dag förknippas ofta namnet Tjälvesta med naturreservatet Tjälvesta ängar och med författarinnan Berit Spong. Inte så mycket med Bellman. Det tyckte Sven Jansson var fel.

Sven Jansson

Bellman tillhörde en Stockholmskrets på ” 20 herrar”. I den kretsen fanns en inre cirkel med kapten Kämpensköld, som Bellman ofta skrev om. Även om hans maka Lotta som var född Löfling och kom från Skyllberg.

När det gäller Bellman och Tjälvesta , så ville han att Askersund skulle ”bördas till Tjälvesta”. I ett brev i augusti 1792 till major Schytte på Tjälvesta erbjuder Bellman honom hjälp som jurist med det praktiska att få Askersund överförd till säteriet. Bellman menade att inget var omöjligt för honom. Men nu blev det inte så, men tanken är svindlande.

För min personliga del som journalist var Bellman mycket aktuell när det gällde stallarna i Aspa. Där blev ju också till slut ett fint Bellmansmuseum, även om ingen kan bekräfta att han verkligen besökte Aspa. Förklaringen jag har fått är han ”så klart stannade till där när han ändå skulle till Tjälvesta”. En förklaring så god som någon. En annan variant är att Bellmans mecenat, Johan Duwall, ägde de två stora ryska tallarna uppförda av C.Wahrendorff. Han sammanförde bland annat sammanförde skalden med Gustav III. Någon menar att Duwall också såg till att Bellman kom till Aspa.

Själv var jag inbladad som journalist när det stormade som värst om Aspa och stallarna. Ibland var det rena farsen. Kontroversielle Bengt Holmström, fick köpa stallarna av Domänverket för 13 000 kronor. Det fanns inga andra intressenter då. Sedan kom satsningen på Aspa herrgård där det fanns planer på ett Bellmansmuseum i en av stallarna. Holmström, som inte finns i livet längre, vägrade att sälja efter en del bråk. Hans planer var att rusta och stallarna, men planerna gick aldrig i lås. Pengarna fanns inte.

Kommunen var mycket intresserad av att köpa stallarna för att sedan rusta med så kallat ALU-hjälp. Holmström stretade emot i det längsta, men insåg till slut sin begränsning. Och så fick han ett priserbjudande som var svårt att motstå. Kommunen var villiga att punga ut med 300 000 kronor. Säga inte att Holmström inte var någon affärsman.

Affären höll trots allt på att gå i stöpet i sista minuten. Holmström var lovade pengar till en viss datum av kommunen, men de hade inte kommit in på hans konto. I det läget tog han kontakt med kommunen och förklarade att kontraktet skulle rivas, om han inte fick pengar omgående. Samma dag. Och han hade rätten på sin sida.

Holmström åkte in till kommunen, rev ut ansvarige tjänstemannen från ett sammanträde. De allvarliga männen på mötet trodde det var någon slags spex på gång. Men det var det inte. Tjänstemannen förklarade att det Holmström inte kunde få pengarna så där det direkt. Så fungerade det inte på kommunen. Holmström var då beredd att riva kontraktet.

Tjänstemannen tog då en tur upp till ekonomiavdelningen. Efter en stund kom en kvinna med en check som hon lämnade över med orden: ”det här är mycket pengar som du ska vara rädd om”. Holmström svarade med att det var en blygsam summa i jämförelse med vad han tjänade i Paris som piccolo. Samma summa drog han in på en vecka var hans bestämda besked. Då kom den förlösande kommentaren från damen med checken.

”Men det måste ha varit för mycket länge sedan!”

Det fick till och med Holmström att skratta.

Hur jag vet allt det här. Jag var med, för Holmström ville gärna ha pressen med som någon slags bevisning.

Senare satte kommunen igång med upprustningen, eller rättare sagt ALU-arbetare. Stallarna såldes sedan vidare till ägarna av Aspa herrgård. I dag är väl Bellmanmuseet en turistattraktion i Aspa, även om vägen dit har varit lång och krokig.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt