Karl-Axel Gustavsson och Axel Karlsson. Två personer intimt förknippade med Mörtsjöns bryggeri.

Så här såg det ut 1960 vid Mörtsjöns bryggeri.

En kagge svagdricka från Mörtsjöns bryggeri var för många Sydnärkingar ett måste till jul för i tiden , likaväl som skinka på julbordet. PÅ den tiden fanns det flera bryggeri inom Askersunds kommuns gränser som konkurrerade om kunderna. Men vilket brygger man än handlade av skulle det vara svagdricka från Mörtsjön. Det blev liksom ingen jul annars.

För mej personligen var det en höjdpunkt hemma vid Gårdsjön när bryggarbilen från Mörtsjön stannade till. En kagge svagdricka var självklart och fanns det pengar över kunde det också bli en sockerdricka. Minns att utköraren alltid frågade om det skulle vara en eller två tabletter i drickeskaggen. Det handlade om något som hette soletter, som satte lite fart i kaggen. Ett sötningsmedel.

Det var på 60-talet som Mörtsjöns bryggeri hade sin storhetstid med som mest ett 25 tal namn på lönelistan. När bryggeriet lades ner 1982 hade det funnits i över 100 år. Bryggeriet levererade cirka 80 procent av sina drycker direkt till hushållen. Det var i slutet av 180-talet som en man vid namn Sjölin, startade bryggeriet. Han ägde marken och det fanns också en naturlig källa med bra vatten, vilket var en förutsättning för ett bryggeri. Dem produkt man startade med var just svagdricka. Den skulle genom åren bli den stora bärande drycken. Den kompletterades med de traditionella läskedryckerna.

Det var inte problemfritt att driva ett bryggeri. Under första världskriget var det stora svårigheter att få tag på malt, och det begränsade produktionen i hög grad. Under det andra fanns det andra problem som ställde till det. Det kom en bestämmelse som begränsade bilarnas aktionsradie till max 3 mil.

Det var flera ägarbyten under årens lopp vid Mörtsjöns. Från 1947 och fram till nedläggningen var det Erik Sundström med familj som ägde och drev bryggeriet. Det var under hans ledning verksamheten expanderade. När han dog drevs företaget vidare av svärsonen Karl-Axel Gustavsson med familj. Det var mycket tack vare at bryggeriet var ett renodlat familjeföretag som man kunde klara konkurrensen från de stora jättarna.

När Mörtsjöns bryggeri som bäst klarade 2 000 flaskor i timman producerade de stora bryggerierna 30 000 flaskor på samma tid. Kunderna fanns då i hela Sydnärke, i Södermanland och i Östergötland. Dessutom levererade bryggeriet till så kallade nederlag runt om i Mellansverige. Det var olika bryggerier som på det sättet kompletterade sitt eget sortiment. Det bryggdes dock aldrig öl vid Mörtsjöns bryggeri. Däremot sålde man öl från de stora bryggerierna.

Under en period fanns det inte mindre än åtta bilar med utkörare som varje morgon lämnade bryggeriet. Drickesbilen var väntad i stugorna. Men det var då det. I dag har de stora livsmedelsjättarna tagit över helt. Halva butikerna är fyllda med drycker av olika de slag. Det är inte många småbryggerier som överlevt. Hammars brygger är dock ett lysande undantag med tillverkning till butiker, restauranger och kiosker. Men rundkörningen med dricka till allmänheten hör till en svunnen tid. Frågan är hur länge tidningsföretagen håller ut med sin rundkörning av morgontidningen? Hoppas att det blir många år ännu. För visst saknar man drickesutköraren som ringde på och frågade hur det skulle vara med dricka den här gången.

En del fakta till den här bloggen har jag hämtat från en tidningsartikel som Bengt Sjölund skrev för en del år sedan.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.